Hjortron, dans

Ny tisdag, ny danslektion! Snart ska jag kolla på So you think you can dance också – tisdagar är verkligen en dansdag.

Annars har jag väl egentligen inte så mycket att skriva. Jon sprang Tavelsjö halvmaraton i lördags (och tog ett nytt personbästa på distansen), så vi har tagit det lugnt mest hela helgen (alltså, det är ju inte lugnt att springa ett halvmaraton, men vi har inte suttit uppe sent direkt 🙂 ). Jag var tyvärr inte där själv och hejade på, för Jon samåkte med några av hans kompisar i idrottsklubben, så jag kunde inte riktigt åka med på något enkelt sätt.

Vi har ett en del film i alla fall. Bland annat såg vi kortfilmen Småstad, som finns på SVT Play. Den var riktigt bra tycker jag! Och det är väldig roligt att regissören har fått sina riktiga mostrar och morbror att ställa upp som skådespelare. I filmen har hans släktingar huvudrollerna och berättelsen varvas med riktiga hemmavideos från typ 80-talet. Det är så ovanligt att man verkligen får se folk åldras på riktigt på film, men i Småstad känner man verkligen igen skådespelarna även i de riktigt gamla videoklippen och det gör att berättelsen känns helt autentisk på något sätt.

Annars är det mest jobb som gäller nu för tiden. Vad som är lite chockerande är att det kan vara t.ex. 9 grader när man cyklar till jobbet. Hösten har kommit omedelbart! Jag måste nog plocka in alla växter från balkongen snart, för annars fryser de väl ihjäl när som helst!

Jon har förresten hunnit med att plocka hjortron. Eftersom han jobbade förra helgen hade kan kompledigt i fredags och då passade han på att åka till stugan under dagen och plocka. Det är riktigt hjortronår i år och det finns hur mycket som helst! Så nu har han kokat sylt också. Det är verkligen lyxigt att äta till glass t.ex. Jag hoppas på att jag också hinner iväg någon sväng och får plocka lite. Kanske blir det i helgen faktiskt.

Dansa, cykla etc.

Så var det tisdag. Jag har precis börjat på en kortkurs i dancehall, så nu blir det dancehall några tisdagar framöver och sedan ska min danslärare vara föräldraledig. Hon ser ut att få barn vilken sekund som helst faktiskt, men magiskt nog är jag ändå smidig som ett kylskåp i jämförelse. 🙂 Herregud vad jag borde stretcha mer!

I helgen har vi försökt krama ur det sista av sommaren. I fredags var vi nämligen ute och grillade med Lisa & Jonas, som var och hälsade på. Förra året när vi grillade så blev grillen aldrig varm och vi blev tvungna att steka maten på spisen! Haha! Men i år gick det bättre, så vi har uppenbarligen lärt oss något. 🙂 Sedan spelade vi spel och satt uppe till sent och pratade. Det blev brädspel även på lördagen, men då med vår kompis Niklas, som bor granne med oss.

Jon har jobbat i helgen, så jag har annars roat mig en del med mina pokémons. Det är himla svårt att få de riktigt eftertraktade pokémonfigurerna nu! Man måste i många fall samarbeta med andra för att få dem. Det framkommer i spelet vart man ska gå och så går man dit och hittar 20 andra som är där i samma syfte. Ibland är det lite tragikomiskt. Tidigare förra veckan var vi 10 pers som stod i ett gathörn på Teg och till slut frågade en person som bodde i området om det hade hänt något. Haha. En annan gång träffade jag en kollega, som var där med sin unge. Lördagen ägnade jag åt att cykla runt, runt, flera mil. Jag har försökt kombinera det med cykelorienteringen och det är en rätt bra kombo faktiskt. Jag har både tagit några kontroller och fått några riktigt fina pokémons. Ponnyer kan man hitta också!!

Apropå cykelorientering så gjorde jag och Jon en himla knasig utflykt i veckan. Vi skulle nämligen ta några cykelkontroller som ligger en bra bit bort och när vi ändå var där så såg vi att det var nära till Hamptjärnsstugan, som är en slags utkiksplats, så vi tog oss dit. Vägen gick längs den så kallade Tavelsjöleden, som inte direkt är cykelanpassad, så vi fick leda cyklarna. Det är ju liksom en vandringsled med stenar och spångar. Väl på plats så var det en riktigt kul utsikt ändå, så det var ju värt det.

Det var bara det att när vi skulle hem så fick vi för oss att ta en annan väg. Det var en himla fint iordningställd väg, en bred väg som man kan köra rullstol och barnvagnar på etc, så vi tänkte att den måste leda oss rätt och vara enklare att cykla på än den väg vi hade tagit dit. Tyvärr var den vägen cirka 100 meter lång och sedan började 5 km (!!) jobbig terräng. Då fortsatte nämligen vandringsleden. Jag trodde aldrig vi skulle komma hem! Hamptjärnsstugan ligger nära I20-området, som är ett militärt område och där finns det en och annan väg som inte ens är utmärkt på kartan. Rätt vad det var så såg vi en sådan väg som gick lite parallellt med vår vandringsled (där vi kämpade med att leda våra cyklar, som inte direkt är mountainbikes) och vi insåg att det skulle vara enklast att försöka ta sig dit. Vi fick bära våra cyklar cirka 100 meter i svinsvår terräng (svår för att balansera en cykel lite sådär över huvudet alltså). Jag hade bara shorts på mig och rispade upp mig totalt. Sedan kom vi alla fall ut på den där vägen och kunde navigera oss hemåt. Då hade vi närmare en mil hem. Haha. Ah. Vilken cykeltur! Jag är nog inte gjord för naturen. 🙂

Vad har hänt annars då? Ja, jag har fått tillbaka min mobil, som jag lämnade på lagning förra lördagen. Hemknappen har glappat ett tag och eftersom jag har en såpass bra jobbtelefon (som jag får använda privat) så kändes som att jag hellre ville laga den än att köpa en ny telefon. Det känns så onödigt att gå omkring med två iPhone 6 liksom. Det märktes att killen i affären inte var så sugen på att ta emot den. Han försökte förklara att det var svårt och skulle ta tid, men jag tyckte att det var lika bra att få hemknappen lagad även om det skulle ta ett tag, så jag stod på mig och han tog emot den och sa att det skulle ta två timmar och att han skulle ringa när det var dags. Efter två timmar ringde han och frågade om jag kunde hämta den dagen därpå istället. Sedan har det inte varit lätt att förstå när den där telefonen egentligen skulle bli klar. Jag har haft all anledning att tro att personen inte kan laga den typen av fel eller att han klantat sig och haft sönder hela telefonen och inte vågar säga något. I lördags repade jag mod och gick dit för att kräva att han skulle lämna tillbaka min telefon, om den så är i småbitar. Och då var det lagad! Som om ingenting hade hänt så fick jag tillbaka min mobil och hemknappen funkar superbra. Det kostade bara några hundralappar. Jag känner mig sjukt nöjd! Jag var SÅ inställd på att 1) behöva bråka med reparatören och 2) köpa en ny telefon. Så kan det gå!

Annars är det mest jobb här, såklart. Jag har jobbat sedan i onsdags. Sakta med säkert kommer det fler kollegor till jobbet. Det är trist när det är så tomt, men det är skönt med en mjukstart också.

Lösenordsskyddad: Vasa

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i - | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Lösenordsskyddad: Sommar!!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i - | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.