Oj, vilket väderomslag vi har fått! Förra helgen blev det nästan sommarkänsla. På söndagen tog jag och Jon en promenad ned till stan med siktet inställt på att köpa glass, men det slutade med att vi åt lunch på uteservering istället. Man behövde inte ens ha jacka! Halva Umeå var ute och promenerade. Det var så varmt och soligt att det inte kändes klokt! Nu har det å andra sidan blivit runt 0 och har snöat ordentligt och sedan kommit snöblandat regn till och från. Jag skulle nästan vilja plocka fram vinterjackorna igen. Det är så kallt! Man vet knappt vad man ska hitta på att roa sig med en sådan här helg. Inte vill man vara ute i onödan i alla fall. Det ser inte ut att bli varmare de närmsta dagarna heller. Trist!

I veckan har jag varit på jobbet en sväng (i tisdags). Det var nog sista gången innan jag går på föräldraledighet. Det har sina fördelar att jobba på plats, inte minst är det ju roligt att träffa sina kollegor, men man kan ju inte ta risken att bli smittad av corona. Jag har ju jobbat hemifrån sedan i påskas, så jag har ju verkligen inte varit på plats ofta den senaste tiden. Jag var faktiskt lite nervös för hur jag skulle ta mig dit. Skulle jag orka cykla? Men det gick faktiskt jättebra och kändes jätteskönt att få sig en cykeltur. När jag jobbar hemma går jag ju verkligen miste om mycket vardagsmotion. Jag försöker att ta lunchpromenader varje dag, men det är inte samma sak som cyklingen. Efter jobbet blev det digital balettlektion där hemma och sedan var jag i och för sig rätt slut, så man har ju inte riktigt samma ork som vanligt, trots allt.

Utöver baletten har jag också dansat utomhus med mina danskompisar. Vi har äntligen börjat träffas igen, vilket känns så himla kul. Det kan ju hända att jag inte orkar eller kan vara med så mycket framöver, men jag får glädjas åt de veckor som blir. Det är så roligt att dansa och att träffa lite folk, så jag hoppas att jag orkar länge till.

Något annat jag har hunnit med i veckan är att besöka barnmorskan. Allt ser fortsatt normalt ut och barnet ligger som hen ska. Det finns fortfarande en möjlighet att hen vänder på sig, men jag skulle tro att hen inte gör det, faktiskt.

Här hemma börjar vi bli klara med alla förberedelser. Vi har möblerat om och organiserat om och är nästan klara med det. Vi har skaffat ungefär allt vi tror att vi behöver, så nu börjar vi bli redo! Igår gjorde vi om lite bland det vi förvarat i sänglådorna och då hände det sjukaste! I en av lådorna har vi haft ett överkast som vi naturligtvis inte har haft så stor anledning att plocka fram, så den där lådan har inte varit öppnad på år och dag. Nu när vi öppnade så låg Jons Apple-klocka där nere! Den har varit borta så länge att vi inte ens riktigt minns när den försvann, men förmodligen var det väl i somras eller om det till och med var förra sommaren(!). Vi har varit helt säkra på att den blivit stulen, så den är till och med stöldanmäld, men nu är den tillbaka. Vi kan inte förstå hur den har hamnat där. Det var så surrealistiskt att se den ligga i den där lådan.

Det blev ju inget radhus förresten, men det visste vi ju redan. Jag vet inte hur dyrt det blev i slutändan. Det som är lite lustigt är att det precis har kommit ut ett till radhus i samma länga, så den ska vi titta på på söndag hade vi tänkt. Den här radhuset är dock inte ombyggt och utbyggt, så det är inte lika stort och har inte lika bra planlösning, så vi kanske inte kommer att gilla det på samma sätt, men vi får väl se!

Ja, det var väl ungefär vad som hänt sedan sist. Får se vad vi hittar på idag!

Idag är det lördag och det har äntligen blivit ett ordentligt vårväder med sol. Det har hållit i sig ett par dagar nu, faktiskt, och ska förmodligen bli fint några dagar framöver också. Det känns skönt! I måndags började man faktiskt bli lite less på vädret. Det snöade nämligen precis hela dagen och det var inget lätt litet snöfall, utan det vräkte verkligen ner snö, precis hela dagen. Sedan var det i och för sig såpass varmt att det inte blev några snödrivor direkt, men ändå. Jon skulle cykla till jobbet den dagen, men kom inte så långt förrän han cyklade omkull och fick vända hemåt. Både han och jag blev rätt rädda och oroade oss för hjärnskakning och sådant, men det visade sig att han klarade sig förhållandevis bra ändå. Han har dock fortfarande ont i knäna, som har blivit ordentligt blåslagna.

Jag har jobbat hemifrån hela veckan. Det går bra, men visst känner man sig lite isolerad. Vi umgås inte med någon och jag har ingenting jag åker iväg på om kvällarna, så det blir ju bara dag efter dag hemmavid. Man blir galen till slut. Man får passa på att försök göra något annat på helgerna. Jag hoppas på att komma iväg på någon utflykt nu i helgen, men man vet knappt vad man ska hitta på. Det är ju väldigt begränsat och stängt överallt och det är fortfarande ganska mycket snö & vinter, som gör att det inte känns så aktuellt att vara ute i naturen heller. Det brukar dröja ganska länge innan det börjar torka upp i skogen – ofta är det inte möjligt att springa i elljusspår förrän en bra bit in i maj. Det lär inte bli aktuellt på ett tag med några promenader i naturreservat och sådant om man säger så.

Det känns i alla fall skönt att inte ha varit på jobbet den senaste veckan, för min närmsta kollega har nyligt testat positivt för covid-19. Så tråkigt! Hon mår okej och har bara vanliga förkylningssymptom, så hon är nog tillbaka på jobbet snart, men man vet ju aldrig hur den där sjukdomen slår. Hoppas det inte vänder och blir sämre. Ingen annan verkar ha smittats på jobbet, som tur är, och jag har inte träffat henne sedan innan påsk, så jag har inte ens behövt testa mig.

I tisdags var jag och Jon på en visning för ett radhus som ligger alldeles här i närheten. Jag går förbi där ibland och tycker det ser så mysigt ut, så det var roligt att det kom ut något till försäljning till slut. Jag gillar Sofiehem (Tunnelbacken är en del av Sofiehem, så det är alltså området där jag redan bor): det är lagom nära stan, det är jättenära till tåg och bussar och sådant, det är jättenära till närmsta centrum med affärer och post och allt man behöver till vardags och det är ändå mer känsla av villakvarter än många andra stadsdelar. Det var ett jättefint radhus, tycker vi: lagom stort och med en mysig trädgård och ett trevligt gårdshus + garageplats för bil. Det var till och med lite bättre i verkligheten än vad det såg ut på bilderna – rymligare sovrum än vad jag trodde och fler klädkammare och små förråd än vad som riktigt framkom på bilderna (det är även en stor vind). På andra sidan gatan ligger närmsta förskola, vilket också är lite av ett plus kanske. Det är alltså bara några kliv bort så kan man lämna ett barn på förskolan (om man får en plats just är). Det fanns egentligen ingenting som behövde fixas eller åtgärdas i huset, som det verkade, och radonvärdena var långt under gränsvärdena. Inte var det speciellt hög driftskostnad heller och ingen samfällighetsavgift. Men det var såklart fler än vi som gillade radhuset. Budgivningen är inte klar än, men priset är nu uppe i 4,5 miljoner och budgivningen fortsätter på måndag. Jag tycker inte att ett radhus ett stenkast från Ålidhem (den stadsdel med absolut sämst rykte i Umeå och en stadsdel som alltså ligger på andra sidan gatan) är värt mer än så, så nu blir det knappast något mer bud från oss. Det är ju faktiskt bara ett radhus. Det finns villor på Sofiehem som går för samma pris (och är sämre skick i och för sig). Det känns lite tråkigt på ett sätt, men samtidigt skönt att slippa flytta. Det är ju så jobbigt att flytta och det blir nog inte lättsammare med en bebis.

Nu ska jag ta en promenad i solen. Man får passa på!

Idag har vi varit på profylaxkurs. Nu känns det att förlossningen närmar sig. Det har gått ganska fort på slutet, tycker jag. Sedan någon vecka känner jag verkligen att allt har tryckts ihop inne i kroppen. Det är inte så lätt att dra djupa andetag längre. På högersidan gör det ofta ont om jag sitter ned för länge. Jag fick en aha-upplevelse under dagens kurs när barnmorskan nämnde att livmodern inte är symmetrisk utan är större på högersidan. Det känns ju att det är dålig med plats just där. Efter kursen kunde man stanna kvar en stund och få lyssna på hjärtljuden och sådant och då sa barnmorskan direkt att livmodern är innanför revbenen på högersidan. Inte konstigt att det känns. Men man får väl försöka vara glad att allt växer. Jag ska faktiskt på ett sista tillväxtultraljud om två veckor. Jag utgår nästan från att barnet har vuxit…

Själva kursen idag var väldigt bra, måste jag säga. Det har ju varit lite speciellt att vänta barn under pandemin, så det var nog behövligt att gå en kurs tillsammans. Jon har ju liksom inte fått möjlighet att vara med så mycket tidigare.

Annars har jag väl inte så mycket att berätta egentligen. Det händer inte mycket här. Det har varit intensivt med jobb. Det rasade in en massa beställningar på andningsskyddstester här om veckan och det har känts viktigt att hinna klart med dem innan påsken, så det har blivit ganska långa dagar på jobbet. Nu hoppas jag att det lugnar ned sig lite på test-fronten i april så att jag kan göra klart allt annat innan föräldraledigheten. Det är faktiskt inte mycket tid kvar.

Så var det söndag igen! Idag har det varit rejält blåsigt, men vi har i alla fall haft sol. På eftermiddagen bestämde vi oss för att göra en liten utflykt och promenera en slags digital tipsrunda som satts upp i stan under helgen under Barnens littfest (en litteraturfestival). Vi hade kaffe med oss och hade någon idé om att fika längs vägen, men när vi väl kom ut var det inte alls så fint som man kunde tro när man var inne och såg solen flöda in i lägenheten. Det var verkligen SVINKALLT. På vissa ställen kom det vindbyar så att det var svårt att ta sig framåt. Vi tog oss igenom i alla fall. Kul! Jon har varit med och jobbat med Barnens littfest och de har verkligen gjort det bra med tanke på omständigheterna. Allt har ju varit digitalt i år. Jon har statistik över tipsrundan och hittills är det flera hundra personer som har gått den. Det får man ju se som en succé, särskilt med tanke på vädret!

Det har verkligen varit många litteraturaktiviteter på gång i Umeå i veckan. Jag var ju med och livesände en bokcirkel i tisdags. Kul grej! Det var mycket svårare än vad jag hade trott. Det kanske man inte tror om mig, men jag är faktiskt ganska bra på att hålla presentationer. Jag får alltid höra det på jobbet. Tidigare i år hade jag till exempel en presentation som folk uppskattade så mycket att jag fick göra en den igen i ett större sammanhang: 80 pers som lyssnade. Men att sända live tillsammans med andra är mycket svårare. Man kan inte styra och förbereda på samma sätt. Man vet inte hur det landar. Jag tyckte det gick ganska dåligt, men det gör ingenting! Det var kul ändå!

Annars har veckan mest gått i jobbandets tecken. Jag har sinnessjukt mycket grejer att göra på jobbet, faktiskt. Efter en tids lugn har det plötsligt rasat in beställningar på test av andningsskydd och snart är det påsk. Skulle gärna hinna klart innan påsk. Vi få se hur det går…

Jag har förresten haft min körlektion nu. Det var rätt kul ändå! Jag fick en del tips och förslag på grejer att öva på, men framför allt kände jag att jag inte är så dålig på att köra bil. Det tyckte i vart fall inte körläraren, så det var ju skönt! Jag försöker köra varje helg nu och jag känner mig lite säkrare varje gång. Det som är väldigt svårt är dock att parkera… Vi har verkligen ingen bra parkeringsplats. Utrymmet bakåt är supersmalt eftersom det för tillfället pågår en ombyggnation och det numera står en stor lyftkran och tar upp halva utrymmet bakom vår bil. Det är ett himla trixande. Jag skulle nog inte kunna köra ut själv, och ännu mindre parkera, men man kanske lär sig tids nog. Det är så svårt att veta exakt hur lång och stor bilen är i alla riktningar… Och det är verkligen otroligt tight kring just vår parkeringsruta.

Förr eller senare återgår vi nog till att cykla, men just nu tar vi bilen även till ställen där man egentligen inte tjänar någon tid på att ta bilen… Vi är båda så pass osäkra på att köra att vi vill öva. Igår tog vi bilen ner på stan. Jon ville testa att parkera i parkeringshus, så det var mest därför. När vi ändå var där trotsade vi allt sunt förnuft och gjorde lite ärenden. Det var ändå rätt lugnt; inte så mycket folk den här gången och ingen trängsel. Vi köpte snuttefiltar till vår bebis och lite kläder. Vi har köpt en del begagnat och sedan har jag fått låna en massa kläder av en kompis, så nu har vi det mesta i storlek 50 och 56, men vi saknade strumpor och mössa, så vi shoppade lite sådant. Nu börjar vi verkligen få ihop de barngrejer som behövs. Det börjar närma sig.

Ja, det är väl vad som hunnits med den här veckan. Nästa vecka är det inte så mycket i kalendern förutom att vi ska på en profylaxkurs på söndag. Det blir nog bra. Det har ju varit så dåligt för Jon eftersom han inte har fått vara med hos barnmorskan eller på ultraljud och eftersom vi inte har fått gå någon föräldrautbildning. Nu får vi äntligen vara med båda två!

Så var det söndag igen. På förmiddagen har jag varit på (digital) bokcirkel. Jag längtar tills vi kan träffas på riktigt, för det är ju verkligen inte samma sak att ha videomöte. Men det är bättre än inget, såklart.

Sedan ville jag öva på att köra på landsväg, så vi tog en tripp till Holmsund och fikade lite vid havet. Fast det är ju fortfarande is och mycket snö, så man såg ju inte havet precis. Kul ändå! När vi skulle köra hem började bilen plötsligt varna för att ett av däcken hade tappat tryck. Nu har vi med andra ord lärt oss hur man kontrollerar och fyller på luft i däcken. Hehe.

I veckan har det blivit vinter igen. Jag trodde knappt att det var sant när jag vaknade upp tidigare i veckan och insåg att det var -21 igen. Dessutom har det kommit mer snö..! Nu får väl våren ändå komma tillbaka snart! Vi fick ju så fruktansvärt mycket snö i vinter att det kommer ta evigheter innan det smälter bort, så det gäller att det blir plusgrader snart..! Trots vintern börjar det ändå kännas att det snart är påsk. Igår körde jag till Strömpilen, mest för att jag ville övningsköra lite, men också för att köpa jord på Blomsterlandet. Jag kunde inte motstå att också köpa påskliljor och påskris också, så nu har påskpyntet åkt fram! Det känns bra!

Vi hade ingen tanke på att gå i någon annan affär när vi ändå var på Strömpilen – och det var ju tur! För det var verkligen sjukt mycket folk överallt (inte på Blomsterlandet i och för sig) och på parkeringen. Utanför Systembolaget ringlade en lång, lång kö som sträckte sig ända till Maxi. Otroligt! Det känns verkligen bra att handla på Ålidhems centrum, för där är det inte mycket folk. Jag kan inte förstå vad det är som får folk att åka till stormarknad och storhandla på lördagar när man ser redan på parkeringen att det är en stor trängsel.

Igår kollade vi på Melodifestivalen såklart. Tusse var ju stor favorit och det känns rimligt att han vann. Det blir säkert bra! Själv är jag dock mest inne i dansen, så jag hejade såklart på Anton Ewald (och lite på Danny).

Annars har jag väl inte så mycket att berätta. Det har varit sportlov här borta den här veckan, så jag har inte haft någon dans. Jag har mest jobbat och tränat hemma. Jag har varit väldigt mycket hemma faktiskt; det blir ju så nu. Jag har jobbat hemma hela veckan och kommer nog jobba hemifrån imorgon också. Det är på sätt och vis skönt att inte behöva ge sig iväg på morgonen, men det är också trist att inte träffa sina kollegor. Jag undrar också hur mina växter mår där borta på kontoret?! Det ska jag kolla på tisdag, för då ska jag hur som helst åka till jobbet.