Så var det onsdag igen. Idag har jag köpt mitt livs första våffeljärn. Vi har haft 2-3 smörgåsjärn i det här hushållet, men något våffeljärn har varken jag eller Jon haft med oss till det här hemmet. Nu passade det ju dock bra att kunna göra våfflor på våffeldagen! Till nästa gång ska jag dock leta upp något roligare recept samt köpa vaniljsocker, för det blev sega och tråkiga våfflor, måste jag säga.

Annars har jag väl inte så mycket att berätta. Vi umgås just inte med någon och allt vi brukar göra och/eller planerade att göra är inställt. Jag hade i och för sig bokcirkel i söndags över videolänk (ej min idé att köra videokonferens, men vad ska man säga?). Jag jobbar som vanligt tills vidare, men vi kan nog räkna med att behöva jobba hemifrån (i den mån det går) framöver. Jag har en exjobbare i Göteborg som jag försöker att hålla kontakten med. Vi kommer inte att kunna träffas, som det var meningen, utan får sköta all kommunikation över video, vilket är lättare sagt än gjort på min arbetsplats, även när man bara jobbar med helt öppen information.

Det sägs att Umeå ligger cirka två veckor efter Stockholm, så det kommer att explodera inom ett par veckor nu. Dessutom kommer påsken, vilket kommer att bli en katastrof om inte folk har förstånd att stanna hemma. En del på jobbet planerar att resa och hålla på som vanligt, så jag börjar förstå att det inte kommer att bli bra. Efter påskloven sprids nog smittan helt okontrollerat i princip överallt, inte minst på skidorter. Tur att man inte åker skidor i alla fall…

Ja, vad ska man säga. Jag är inte rädd för egen del, men jag skulle såklart vilja att allt blev som vanligt så fort som möjligt, men det ligger nog långt borta om man ser till hur folk beter sig. Människor i allmänhet verkar ha som strategi att köpa pasta & toapapper och i övrigt inte göra någonting. Sjukt.

Det normalaste just nu är i alla fall att jag fortfarande dansar balett. Otroligt skönt! Och så springer jag. I lördags var det superfint väder och jag och Jon sprang en mil. Mycket härligt! Det känns att solen värmer och det har verkligen hunnit bli ljust om dagarna nu. Tyvärr känns det som att förlora en hel vår, med tanke på vad som har hänt. Hoppas man får en sommar i alla fall.

Oj, vad världen har rasat ihop på bara någon vecka. Snart får man väl inte ens gå ut. Ekonomin och världen rasar ihop där utanför och alla ska sitta inne och vänta ut viruset. Hur länge? Till i höst?! Ännu längre? Det är bagatellartat i sammanhanget, men exakt allt man sett fram emot framöver är borta: Littfest, opera, standup, konsert, musikal, resor, dancehallkursen. Inte ens Eurovision kan man roa sig med. Tänkte skingra tankarna med bio här om dagen, men när jag öppnade appen visade det sig att bion har stängt ner. Hur blir det med allt i sommar? Ska vi sitta i lägenheten hela sommaren? Jag orkar inte ens tänka på det. Och när den här katastrofen är slut har väl samtliga kvarterskrogar, pizzerior etc. tagit ner skylten. Och hur många man känner kommer att bli sjuka och kanske bli allvarligt sjuka?! När ska man väga träffa äldre personer igen? Herregud. Allt har blivit helt sjukt.

Jag försöker att gå till jobbet och tänka på något annat, men det är svårt eftersom exakt alla pratar om viruset och det blir värre och värre hela tiden. Och då har de alltså inte kunnat se någon allmän smittspridning i Västerbotten. Så jag vet inte vad som händer t.ex. nästa vecka.

Det är hur som helst inte mycket att göra något åt. Det enda man kan göra är att försöka tänka på något annat. Jag får fokusera på att jobba, springa och att slutföra min kurs. Och se fram emot allt jag kan göra igen, sedan, när det här är över och som jag inte har förstått att uppskatta förrän det plötsligt var borta. Hoppas att allt det här är över snart.

Så var det tisdag igen. Idag har jag balettlektion, normalt sett, men jag är faktiskt hemma. Jag fick lite ont i halsen på eftermiddagen och då känns det dumt att träna och faktiskt ganska dumt att vara ute och röra sig bland folk i onödan över huvud taget, nu när Corona har börjat smitta mellan människor. Jag är inte orolig för egen del, dels för att Umeå endast har fått 5 coronafall, och jag har inte träffat någon av dem, dels för att man inte blir så sjuk i Corona i min ålder. Jag har alltså inte corona, men man vill ju ändå vara försiktig, när det finns så många andra som kanske klarar sig sämre om de skulle bli smittade. Förhoppningsvis är jag fullt frisk imorgon, för då börjar min dancehallkurs, som jag har sett fram emot så länge. Det vore så tråkigt om jag missade en av lektionerna eftersom det ju bara blir 7 träffar den här terminen. Vi får se helt enkelt!

Vi får väl också se hur det blir med helgen, då det är Littfest. Man vet ju ingenting med utvecklingen kring corona, som det ser ut just nu. Kanske ställer de in i sista stund, ifall det kommer något beslut om förbud mot stora sammankomster. Kanske är jag fortfarande sjuk i helgen; Då kan jag såklart inte gå.

Det har väl inte hänt så mycket på sistone annars. Förra veckan var det sportlov här i Umeå, så det var inte så många på jobbet. Jon jobbade i helgen, så då var det också rätt lugnt. Vi hade i och för sig en spelkväll med vänner i fredags och på lördagen var det Mello, men det blev inte så hemskt sent någon av dagarna. Melodifestivalen var verkligen överraskande, kan man väl säga… Jag trodde inte att det var sant när The Mamas vann. Nu hejade inte jag på Dotter, men hon var ju favorittippad och dessutom röstade typ alla mina kompisar på henne. Det känns helt otroligt att The Mamas fick ett poäng mer. De har ju en liknande låt som förra året. Hur tråkig kan man vara?! Ja, ja. Så kan det gå!

Lördagen bjöd förresten på ett helt sinnessjukt vackert väder. Solen trålade och det var ett magiskt vinterlandskap. Jag bestämde mig för att springa långpass och sprang 13 km. En otroligt skönt runda! Jag känner mig i oväntat bra form faktiskt. Tyvärr lär väl den här förkylningen radera den känslan, men det är bara att komma igen…

På söndagen övergick det till snöblandat regn och stark blåst. Jag mötte upp några Pokemon-bekanta på campusområdet och kunde knappt spela för att det blåste och snöade så mycket. Jag tror vi alla undrade vad vi höll på med egentligen. Men under den där soliga lördagen kändes det i alla fall som vår. Jag passade på att så lite frön och plantera om en del blommor. Jag insåg dock att det är alldeles för tidigt att så det mesta. Jag har fått några basilika i jorden i alla fall och hoppas att de kommer upp.

Växtmässigt är jag mest glad åt min Echeveria just nu, för den blommar igen och jag tycker att de gul-rosa blommorna är helt ljuvliga. Det är också kul att mitt flikiga palettblad har vaknat till i solen och fått alldeles mörka blad efter att ha sett blek ut hela vintern. Ja, det blir nog vår snart, trots allt.

Så var det måndag igen. I morse satte jag på cykellyset av gammal vana, men insåg halvvägs att det inte behövdes. Det har verkligen blivit ljust nu! Det känns över huvud taget som vår. Igår drabbades även Umeå var resten av Sveriges busväder. Det blåste och regnade något fruktansvärt, så nu har alltså snön försvunnit, åtminstone från träden och gatorna. Det ser bedrövligt deppigt ut egentligen, men kanske kommer det mer snö. Det är ju faktiskt bara februari ändå.

I fredags var vi på Norrlandsoperan igen. Jag brukar gå på opera en eller ett par gånger per år och utöver det så brukar det bli någon enstaka konsert eller dansföreställning av något slag, men nu har vi alltså prickat in två konserter inom loppet av ett par veckor. Kul ändå! I fredags var det konsert med spelmusik (alltså musik från tv- och datorspel). Jag är ingen stor spelare, men musiken kan man ju njuta av ändå. Vi var där med ett helt gäng kompisar, som kanske kände igen musiken mer än vad jag gjorde, men som kanske inte brukar gå på operan lika ofta som jag. Jag tror vi alla blev väldigt nöjda över konserten. Det var verkligen en helt annan publik än vanligt, kan man ju också säga. Normalt sett är de flesta 60+, men nu var de flesta ungefär i min ålder. Det blir en lite annan stämning! Efter konserten stannade vi i operabaren och drack tjusiga drinkar. Det gjorde även musikerna, som nyss spelat på scenen, och Orvar Säfström (filmkritikern som brukar vara på TV förr), som var konferencier. Lite kul ändå!

På lördagen blev det annan musik: Melodifestivalen. Det mesta var bedrövligt dåligt, om du frågar mig, mycket falsksång och konstigheter. Jag hejade trots allt på Faith Kakembo (trots att Jon tyckte att även hon sjöng falskt), men det gick ju inte så bra. Jag hejade även lite på Anis Don Demina. Jag kan inte riktigt försvara det sistnämnda. Han kändes så rolig bara. För han blev det ju Andra chansen.

Igår gav jag mig av på bokcirkel i ruskvädret. Sedan stannade jag faktiskt bara inomhus hela långa dagen. Det är inte likt mig att bara vara inne en hel dag, men vädret var ju bedrövligt! Vi städade och tvättade och grejade hela eftermiddagen lång. Skönt att börja en ny vecka med en städad lägenhet.

Tiden bara springer iväg! Nu är det onsdag och jag ser fram emot helg med konsert, Melodifestivalen och bokcirkel. Konserten vi ska se heter Score och kommer att innehålla symfoniorkesterversioner av tv-spelsmusik. Det ska bli väldigt spännande! Den ska vi på på fredag tillsammans med några kompisar.

Det har blivit mycket Norrlandsoperan nu ett tag, för jag och Jon var ju även där i onsdags. Det var den bästa symfoniorkesterkonsert jag sett, måste jag säga. Jag hade höga förväntningar, men den lyckades faktiskt överträffa dem. Vi hade jättebra platser på rad 4 och det fanns ingen som satt framför oss, så vi hade perfekt utsikt över de två slagverkssolisterna som framförde Spices, Perfumes, Toxins! De som spelar slagverk brukar i vanliga fall knappt synas, eftersom att de alltid står längst bak, men nu fick man verkligen se hur det går till. De hade en massa instrument och fick springa över scenen för att växla mellan dem. Till en del instrument använde de fyra trumpinnar var. Man förstår inte ens hur de gör? Jag blev helt slut efter att ha tittat på dem i 30 minuter, så jag kan inte ens föreställa mig hur trötta de måste ha varit! Det var verkligen en upplevelse att få se live.

Annars har det väl inte hänt så mycket speciellt på sistone. Eller, jag har ju varit och hälsat på Lisa en sväng. Alltid kul! Annars blir det mest jobb och träning och sådant. Jag läser även en kurs på sidan av, så jag sitter en del på kvällarna och programmerar. Kul, tycker jag! Jag har redan betat av två inlämningsuppgifter, så det här ska nog gå bra och betydligt mer smärtfritt än förra året, då kursen var lite väl omfattande för att hinnas med på fritiden.